Det är lite ödsligt här på min sista dag, det känns lite konstigt att imorgon kommer man vara tillbaka på Kosntfack. Veckorna har gått väldigt fort.
Idag är det nästan ingen här, Andrea är sjukskriven igen, fram till jul. Hon kom tillbaka en dag och det blev för mycket för henne, jättetråkigt. Kajsa är inte heller här, torsdagar är hennes lediga dag, jobbar 85% och kombinerar läraryrket med att vara textilkonstnär, man kan faktiskt vara BÅDE konstnär OCH lärare vad än del må ha hävdat. Det va iallafall som ett mantra på min förra inriktning, "ni ska bli lärare, inte konstnärer!" Snicksnack säger jag, vem har bestämt att det ena utesluter dte andra? Kajsa är ett levande exempel på att det är genomförbart såväl som gångbart!
Övriga bildlärare syns inte heller till idag, endast en vikarie som brukar rycka in när Andrea är sjuk. Torsdagar är väldigt lugna här, extremt just denna dag av någon anledning. Då har jag tid att sitta här vid datorn och runda av min blogg, knyta ihop påsen och sammanfatta vistelsen.
Som sagt, veckorna har gått fort, även om praktiktiden inte riktigt varit som förväntat, jag har lärt mig att man kan inte ta något för givet eller ens planera hur en vfu-period kan se ut. Man kan ha idéer och upplägg, men man måstye vara flexibel och beredd på att det inte alltid blir som man tänkt ty ibland har livet andra planer för en. Jag kom hit och rakt in i en period på bild-institutionen som visade sig vara ganska rörig, splittrad och orolig från lärarnas sida. Lyckas dom inte få tillräckligt många sökande till Estetiska Programmet så läggs verksamheten ner. Nu ska det ju tydligen bli så iallafall och då spelar det kanske ingen roll om någon söker eller inte, för vad det verkar så är inte Estetik skit värt i landets högsäte. "vad blir man om man går där?" Du blir iallafall inte läkare dagen du kliver ut ur gymansiet, men estet-eleverna har alla förutsättningar att göra precis vad dom vill i livet. Måste man hugga i sten redan på gymansiet vilken plats man vill ha i yrkeslivet? När jag gjorde gymnasieval och för många andra fanns det inga andra tänkbara alternativ. Bild, musik och andra estetiska ämnen är skitviktiga för jättemånga elever, men de får bara skit för sitt val.
Trots att det finns stora orosmoln här, budget, bristande elevantal osv, så finns det ändå ett lugn som jag aldrig upplevt någon annanstans. Lade nog aldrig märke till det när jag själv va elev här för länge sen, självklart finns det mycket som är orätt, elever som far illa, gudarna ska veta att jag inte alltid hade det lätt på den här skolan! Självklart finns rötägg som då & då kanske kommer fulla till skolan, någon gång förekommer det att biblotikarien kännt sig hotad och elever kränkta, sådant verkar nästan oundvikligt på skolor. Det är ändå den lugnaste skolan jag varit på och det lugnet har varit väldigt skönt att jobba i, därför fasar jag lite inför att behöva sitta på tunnelbanan när jag ska till Konstfack imorgon. Jag vet inte vad det är som gör att det är så pass lugnt här, det kanske är lugnt just här på Estetiska Programmet, här trivs elever som annars vantrivs i skolan, här har eleverna en bra gemenskap med sina lärare och årskurserna sinsemellan. Jag trivs bättre här nu än vad jag någonsin gjorde som elev och jag önskar att det fanns skolro som denna även i Stockholm, vilket det säkerligen också gör!
Men allt är inte fröjd, tvärtom. Skolledningen tycker att Estetiska Programmet är oumbärligt för att marknadsföra skolan, konserter, utställningar, musikaler och allt möjligt som gör folk glada, men det får inte kosta några pengar och dom skär ner på allt, men de förväntar sig ändå att estetlärarna och eleverna ska göra underverk och det blir så dubbla budskap. Om nu estet är så viktigt för skolans profil, så satsa järnet då så att skolan inte förlorar elever till Örebro. Sätt skolan på kartan och visa lite stake! Om det nu tjänar något till...
Hamnar jag på sidospår här? Eldar upp mig själv i skrivandets stund och har kanske svårt att hålla mig till ämnet. Sammanfattat min vfu-period har jag gjort i min vfu-rapport, känns fånigt att skriva exakt samma sak här på bloggen. Trots att jag för några veckor sedan var väldigt sjuk och kanppt kunde stå på benen, sitta upprätt och nu inväntar remiss inför en operation, trots att en av mina handledare varit sjukskriven ungefär halva tiden, trots att jag blivit mutad... så har detta varit en givande tid och jag ångrar inte att jag frågade om att få göra praktik utanför Stockholm. Sen har det ju gått en del pengar till tågbiljetter för olika ärenden och ändamål i Stockholm, även om vi "slapp" resterande vfu-seminarier. Får se om jag ens vågar nämna det ordet med tanke på hur mycket skit jag fick sist. (tror jag använt mig av ordet skit 3-4 ggr, ska införa det som ackademiskt gångbart)
Sen är frågan om jag är färdig här och kan gå vidare, det skulle vara intressant att se fler skolor och uppleva fler skolklimat och atmosfärer. Jag är iallafall färdig med det här inlägget!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hejsi John,
Jag ska nu på nåot sätt sammanfatta min uppfattning av din uppfattning av dei vfu tid....
Tja det känns inte helt enkelt. Men jag vat att du hade sjukt höga förväntningar på att göra din vfu utanför Stockholm å jag vet inte om dom sammanfaller med det upplevda. vad jag tror mig läsa om dig å din tid på din gamla skola å som gäst(gästsäng) hemma hos mamma å pappa är att det belv något helt annat.
Istället för att köra fullt ös som vi gör på Konstfack fick du anpassa dig till skolan och lugnet i Lindesberg men även som du skriver att livet tog en anna väg med dig denna gång. Å lite så är det ju att vara lärare eller ör den delen människa. Det gäller att vara beredd på att släppa taget om förväntningarna å följa med det kan ju bli helt fantastiskt även det.
Att kunna improvisera vara flexibel å ta det som det kommer kräver ändå en nogrann planering att vika av från. Å det vet jag att du gjort innan, jag har ju själv använt mig av dein resurssida....
Å sen kommer ju eleverna in i bilden å de vill inte alltid som läraen eller ens som kompisarna å då händer det ju igen....är det då den ideala skolan helt elevfri??????????
Av erfarenhet vet jag att du brinner för rättvisa å blir uppeldad av diverse skaer å det ser jag som en merit att du blir det finns ju liv i dig å det vill elever ha har jag erfarenhet ifrån. Å att regeringen kanske inför lämlighetstest för lärare är nog en idé. Att ha lust till att själv skapa dvs utveckla sig själv innom det orådet man gillar är även det ett sätt att vara levade. Å du brinner för din konst å skall själklart vara både och hur skulle det gå annars. Vart skulle du kanalisera din energi och lust för attf örädlas.
Den som säger att man inte kan var både lärare å konstnär om man så vill är en dumskalle. Å som vår gamla prefekt sa på en av våra redovisningar i Design
"-Man ska akta sig för dumskallar."
För dumskallar är bromsklossar och kreativitetsdödare......
Men som ihopklämmning av din vfu tid tror jag att du fått lärdom å kunskap som du inte hade väntat dig å det är ju den bästa för att om du lär dig det du förväntar dig så lär du dig ingenting.
Ja, snart kan jag krama dig på riktigt.....
Kram ses morrn.
Skicka en kommentar