Då va det dags igen…

Jag står och väger inför två alternativ och otaligt många funderingar. Jag har ofrivilligt och oväntat ställts inför en förändring i livet som gjort att min hjärna känns som en tumlande torktumlare. Jag kommer inte att censurera eller utesluta något i bloggandet eftersom jag i dagsläget har ett behov av att ventilera och uttrycka vad jag tänker och känner, ofrånkomligt att vardagen, privatlivet och hälsan inte skulle påverka studierna och den nystartade vfu-perioden.

Var det ett misstag att överge platsen i Lindesberg? Förra perioden va så rörig, jag tillbringade mycket tid på tåget för att åka tillbaka till Stockholm där livet både blomstrade och va plågsamt. Nu har plötsligt flera av orsakerna till att jag varje helg åkte tillbaka till Stockholm försvunnit. Är jag upplagd för att ta nya tag, hämta ny kraft och inspiration eller behöver jag fortsätta där jag sist slutade? Kan jag dela upp vfu-perioden på två platser? Ge StEriks en chans och sedan avsluta i Lindesberg?
Det är ju trots allt min utbildning som förmodligen gjort mig skuldsatt för resten av livet, borde jag då inte kunna vara med och styra? Jag vet att det är sent påkommet och i sista minuten att fundera på detta, men helgen har varit chockartad och det var inget jag kunde råda över.
Men jag tänker inte ha dåligt samvete eller känna mig besvärlig, jag har verkligen kämpat föregående och denna termin. Att gå till skolan med gott humör och ta sig an uppgifterna inför mig när man i det närmaste blivit misshandlad av en läkares bristfälliga utrustning och totala avsaknad av empati, plågsam vanvård utan fungerande bedövning till att slussas runt mellan olika läkare ovilliga att ta ansvar eller erbjuda hjälp såsom fungerande metoder, har varit ett rent helvete.

Behöver jag då inte ge mig själv ett uns av andrum, särskilt nu när den trygghet jag kunnat luta mig mot har tagits ifrån mig. Är jag ens kapable att ta mig an StEriks, där verksamheten verkar minst sagt stressig och rörig med fullspäckad verksamhet utan luckor fram till sommaren. Vore det då inte skönt och näst intill befriande att återuppta trådar som jag redan påbörjat i lilla, lugna Lindesberg? Jag vet inte, det är därför jag skriver om det, för att få rätsida, perspektiv och få hjälp att bromsa skallen från att fortsätta tumla runt.

Vad innebär det egentligen att vara lärarstudent, lärarkandidat ute på vfu, vad innebär det att skaffa sig en pedagogisk resurs och vad innebär det att vara pedagog?