Välkommen till mitt sista inlägg i VFU-bloggen, det finns mycket att säga och mycket som kanske borde förbli osagt. Det har väl inte varit någon hemlighet att jag inte känt mig riktigt tillfreds med praktiken på StEriks, i detta inlägg ska jag delvis försöka reda ut varför. Ingen idé att gråta över spilld mjölk, det som är gjort är gjort och jag kan inte backa bandet men jag kan lära mig utav den gånga perioden och försöka få syn på vad jag kan ha lärt mig och tar med mig därifrån. Jag kommer även att göra avstamp med hjälp av stödfrågorna vi fick.

Vad fungerade bra för mig som lärare? Ja det kan man fråga sig, det rådde nämligen delade meningar om vad en lärarkandidat ska pyssla med under sin praktik. Enligt vissa skulle kandidaten vara mer passiv, se på och betrakta verksamheten, auskultera, och kanske hålla i en till två lektioner. Jag själv tyckte jag va ute i relativt god tid, inte flera månader i förväg kanske, men hade jag vetat att det skulle bli som det blev hade jag varit tvungen att ligga på redan ett halvår i förväg minst. Det var väldigt svårt att hitta ”luckor” i schemat för mig att ta plats inom.

Planeringen för terminen var mer eller mindre redan spikad sen långt tillbaka och det enda spelrum som kunde erbjudas mig var att hålla i introduktioner i en uppgift som redan var planerad. Men jag formulerade i alla fall ett lektionsupplägg och satte min prägel på uppgiften. Jag tyckte att introducera uppgiften gick bra, eleverna förstod uppgiften och de flesta satte igång med arbetet och rådfrågade mig om hjälp och tips. Uppgiften var att i grupp skapa en reklamkampanj, men vissa hade svårt att jobba i grupp. Flera av dessa elever är ganska starka individualister och vill ogärna kompromissa, varpå jag förklarade att en del av uppgiften var just att klara av att jobba i grupp, dels för att de var ovana vid det men även för att i livet utanför skolan kommer de vare sig de vill eller inte få jobba i grupp i olika sammanhang.

Detta var ju lektionen då jag skulle filmas, dessvärre fungerade det inte alls och vad som egentligen hände bakom kameran där min handledare stod vet jag inte och det spelar inte längre någon roll, för det blev inget material.
Men min handledare tyckte sista dagen att vi kunde ju ta om introduktionen av uppgiften, utan elever för dom hade ju ändå inte synts i bild. Jag var föga intresserad av det förslaget.
Hur som helst, det som jag tror fungerar bra för mig som lärare är att jag har lätt att diskutera och kommunicera med eleverna även om tonåringar ibland känns som utomjordingar, men jag kommer alltför väl ihåg själv hur jag var i den åldern, kanske därav jag kan relatera till dem och få dem att förstå vad jag säger och menar.
Vad skulle jag då behöva utveckla hos mig själv som blivande lärare? Att vara mer konsekvent och känna mer trygghet inför nya klasser och uppgifter och framför allt att komma i tid! Det blev inte bättre av att min handledare kunde snacka bort tiden och komma 20 minuter försenat till sina egna lektioner. Jag ska försöka att inte at efter detta beteende.
Resultatet av elevernas ansträngningar har jag inte fått ta del av ännu, uppgiften är inte färdig och det lär dröja innan den kan slutföras, för allt från nationella prov, slutuställningar och studentskivor kommer emellan och lektionstillfällena faller bort som dominobrickor. Men vad jag kunde tycka min ana fanns det flera flitiga och ambitiösa elever, medan vissa grabbar var mer intresserade av att busa än jobba.

Om jag fick chansen att göra om allt igen, skulle jag till att börja med ha lyssnat på min magkänsla och inte tagit praktikplatsen på StEriks utan återvänt till Lindeskolan i Lindesberg, för när det väl kom till kritan och det av dags för praktik såg hela livssituationen annorlunda ut och jag stod och vägde mellan att återvända till en tryggare och mer bekant miljö eller kasta mig in i något nytt. Det fungerade väl sådär, hälsotillståndet var inte särskilt bra och jag har väl sammanlagt varit sjuk en vecka, men vad ska man göra? Ibland går inte livet som man tänkt sig och inte vfu heller.

Idag har varit en omtumlande dag, orkar nog inte återge allt i detalj för jag har spytt galla större delen av dagen och är trött på det. I korthet så har jag inget filmmaterial att visa nästa vecka, vems fel vet jag inte, men det va min handledare som skötte filmkameran…
Däremot avslutades dagen med ett biobesök som berörde, jag såg MILK. En film som alla borde se och som jag innerligt hoppas kommer visas för skolungdomar överallt.
Baserat på riktiga personer och verkliga händelser i 70-talets USA, San Fransisco. Det handlar om lika värde, mänskliga rättigheter, relationer, politik och att slåss för sitt liv.
Den kändes så himla viktig och saker och ting som vfu och reflektioner kändes ganska banala och obefintliga i jämförelse med vissa människors kamp.

Idag har jag lärt mig något nytt om programmet Flash och vissa nackdelar när man bygger en hemsida helt i Flash.
En hemsida helt byggd i Flash fungerar som en låda, där all information bäddas in och förvaras inuti lådan, ingenting läcker ut ur lådan och ingenting kommer in i lådan.
Vilket gör att den här lådan/hemsidan byggd helt i Flash inte ger några utslag på Google eller andra internet sökmotorer.
Vilket gör att min hemsida som är byggd helt i Flash och skulle fungera som ett show-room och för att nå ut på internet är ganska värdelös i det syftet. Eftersom den inte går att hitta eller nå såvida man inte av mig fått adressen, alltså har jag gjort en hemsida helt i Flash enbart till för mig och närmast sörjande.
Således har syftet med sidan misslyckats och jag måste göra om sidan igen för att göra den upptäckbar ute på internet.

Även om jag inte direkt tillfört något världsomskakande på StEriks, har jag gjort en del intressanta åskådningar av lärare och elever, men främst lärare och deras inställning, principer och bemötande av elever.
Till exempel skall åk3 på estet ha sin slut utställning på Galleri Kocks, en av lärarna vägrar låta en elev ha med sin målning eftersom läraren inte tycker att eleven lyckats med målningen, medan eleven jobbat jättehårt och förmodligen vill visa upp sitt arbete, slututställning och allt. Efter att ha lyssnat till diskussionerna i lärarrummet verkar det som om läraren i fråga anser att målningen inte är tillräckligt bra eller snygg, men ska det verkligen handla om smak?
Det verkar vara mycket här på Steriks som bedöms utifrån om det är fint eller fult, inte efter process eller innehåll. Många elever tycks färgade av detta, en målare är en konstnär om han/hon gör skitsnygga bilder, men är det bara sånt där "kladd" så är det inget att ha... Bilder ska vara fina & välgjorda.
Abstrakt tänkande tycks lysa med sin frånvaro.

Nu va det värsta över, videofilmandet vill säga...
Men vet inte riktigt hur det gick, för min handledare stängde av kameran när hon inte tyckte det va intressant att filma längre, jag va inte riktigt medveten om det...
Och hon har växlat från att säga att jag har huvudansvaret för onsdagens reklamuppgift till att säga till eleverna att det är hon som har huvudansvaret. Det känns lite märkligt faktiskt. Det tog nästan 4 veckor innan jag ens fick en lektion och nästa lektion går bort för det är nationellt prov osv, det ska flyttas till nya lokaler, det är påsk, klassen har ledigt etc etc etc.
MEN, jag startade iallafall upp en uppgift som verkade gå hem & även om några skruvade på sig inför att jobba i grupp så kom arbetet igång relativt bra.

Men som sagt, lär inte ha så mycket video material eftersom kameran inte fick gå hela lektionen....

Med risk för att framstå som gnällig så måste jag bara understryka att denna höst & vinter inte direkt varit the ebst time of my life. Visserligen har det hänt mycket bra saker som lyft mig ur en del tråkiga tillstånd, men sedan har man kastats ner i ett mörkt hål igen där varken motivation, inspiration eller gnista finns. Det går upp & ne rkan man säga och vissa dagar finns det inte så mycket energi eller krut över.
Att byta vfu plats var nog ganska illa valt just nu, men när jag beslutade det visste jag inte vad som skulle hända sen. Får inte direkt något uträttat här alls och jag även om jag hade mer gnista tycks det helt enklet inte finnas utrymme för lärar-kandidater att göra så värst mkt mer än att titta på...
Jag är ganska uttråkad kan man säga och samtidigt alldeles för trött & fallfärdig för att göra någon kraftansträngning åt saken.

Hur som helst, jag ska trots detta nu på onsdag introducera en uppgift i reklamfotografi, något som förhoppningsvis ska filmas, annars har jag i princip inget att komma med efter avslutad vfu-period.

Utöver detta kan jag iallafall glädjas åt att en av mina tavlor finns med i nya numret av Elle Interiör som finsn ute nu, bildtext med mitt namn & allt!

Jag känner mig som en prao....

Väldigt kluven inför ett eventuellt studieuppehåll eller inte... finns både för & nackdelar. Inte ens säkert att jag får hoppa in som lärare istället för Andrea, men hon hade i alla fall haft mig i åtanke. Visst skulle det vara grymt roligt att få jobba i ett halvår som bildlärare, men det skulle även innebära ett halvår i en stad jag lämnat bakom mig för länge sen och den egentligen enda kopplingen jag vill ha dit är min familj. Huvudet snurrar.

Försöker distrahera mig genom att göra efterforskningar till den tydligen enda uppgift jag kommer få hålla i på min nya vfu. En uppgift som min handledare redan planerat, jag får äran att stå för utformandet och uppstarten, ty jag kommer inte ens hinna avsluta det som påbörjas. Blandade känslor, hur mycket är det då värt att lägga manken till och satsa?

Att åka hem till familjen va väl behövligt även om inte så hälsosamt, alla var genomförkylda & min egen förkylning började helt enklet om från början. Bara att bita ihop antar jag.
Har fått en fråga som rört till det lite i grytan angående kommande termins studier. Min förra handleadre Andrea på gymnasieskolan i Lindesberg ska delta i lärarlyftet och läsa engelska. Hon frågade om jag skulle kunan tänka mig ta studieuppehåll och jobba för henne ett tag.
Tror jag skulle få svårt att komma tillbaka efter att ha jobbat, dessutom skulle jag bli tokig av att bo & jobba hemma i Lindesberg i 6månader. MEN det är ett halvår med heltidslön... uj uj vad ska jag göra?

Efter en näst intill sömnlös vecka känns det som 4 dagar kommer bli en kamp mot insomnia. Men det är behagligt att vara på Konstfack och spara på krafterna som lär behövas när jag är tillbaka på StEriks. Fast jag vet ju inte ens om det finns utrymme eller spelrum för mig, vilket gör att jag saknar min gamla vfu i Hökarängen en aning. Där kunde jag mer eller mindre välja och vraka bland klasser och lektioner.

Igår av det strålande sol och idag är det grått & mulet, både inne och ute.
Hostar & kraxar så grannarna lär tro att jag har någon sorts lungsjuka.
Denna vfu period fick inte precis den bästa av startar, hoppas kunna vara på banan snart igen.

Jag har nog nästan bestämt mig för att ge StEriks en chans, stanna i Sthlm och stå ut. Får se hur det går, dels är jag tveksam till hur mycket spelrum det finsn för mig i schemat och om det finsn något jag kan tillföra inom de ämnen klasserna har.

Ser faktiskt fram emot nästa vecka, för jag behöver vara med folk jag känner mig trygg hos, dvs klasskompisar.

Då va det dags igen…

Jag står och väger inför två alternativ och otaligt många funderingar. Jag har ofrivilligt och oväntat ställts inför en förändring i livet som gjort att min hjärna känns som en tumlande torktumlare. Jag kommer inte att censurera eller utesluta något i bloggandet eftersom jag i dagsläget har ett behov av att ventilera och uttrycka vad jag tänker och känner, ofrånkomligt att vardagen, privatlivet och hälsan inte skulle påverka studierna och den nystartade vfu-perioden.

Var det ett misstag att överge platsen i Lindesberg? Förra perioden va så rörig, jag tillbringade mycket tid på tåget för att åka tillbaka till Stockholm där livet både blomstrade och va plågsamt. Nu har plötsligt flera av orsakerna till att jag varje helg åkte tillbaka till Stockholm försvunnit. Är jag upplagd för att ta nya tag, hämta ny kraft och inspiration eller behöver jag fortsätta där jag sist slutade? Kan jag dela upp vfu-perioden på två platser? Ge StEriks en chans och sedan avsluta i Lindesberg?
Det är ju trots allt min utbildning som förmodligen gjort mig skuldsatt för resten av livet, borde jag då inte kunna vara med och styra? Jag vet att det är sent påkommet och i sista minuten att fundera på detta, men helgen har varit chockartad och det var inget jag kunde råda över.
Men jag tänker inte ha dåligt samvete eller känna mig besvärlig, jag har verkligen kämpat föregående och denna termin. Att gå till skolan med gott humör och ta sig an uppgifterna inför mig när man i det närmaste blivit misshandlad av en läkares bristfälliga utrustning och totala avsaknad av empati, plågsam vanvård utan fungerande bedövning till att slussas runt mellan olika läkare ovilliga att ta ansvar eller erbjuda hjälp såsom fungerande metoder, har varit ett rent helvete.

Behöver jag då inte ge mig själv ett uns av andrum, särskilt nu när den trygghet jag kunnat luta mig mot har tagits ifrån mig. Är jag ens kapable att ta mig an StEriks, där verksamheten verkar minst sagt stressig och rörig med fullspäckad verksamhet utan luckor fram till sommaren. Vore det då inte skönt och näst intill befriande att återuppta trådar som jag redan påbörjat i lilla, lugna Lindesberg? Jag vet inte, det är därför jag skriver om det, för att få rätsida, perspektiv och få hjälp att bromsa skallen från att fortsätta tumla runt.

Vad innebär det egentligen att vara lärarstudent, lärarkandidat ute på vfu, vad innebär det att skaffa sig en pedagogisk resurs och vad innebär det att vara pedagog?