Idag har jag lärt mig något nytt om programmet Flash och vissa nackdelar när man bygger en hemsida helt i Flash.
En hemsida helt byggd i Flash fungerar som en låda, där all information bäddas in och förvaras inuti lådan, ingenting läcker ut ur lådan och ingenting kommer in i lådan.
Vilket gör att den här lådan/hemsidan byggd helt i Flash inte ger några utslag på Google eller andra internet sökmotorer.
Vilket gör att min hemsida som är byggd helt i Flash och skulle fungera som ett show-room och för att nå ut på internet är ganska värdelös i det syftet. Eftersom den inte går att hitta eller nå såvida man inte av mig fått adressen, alltså har jag gjort en hemsida helt i Flash enbart till för mig och närmast sörjande.
Således har syftet med sidan misslyckats och jag måste göra om sidan igen för att göra den upptäckbar ute på internet.

Även om jag inte direkt tillfört något världsomskakande på StEriks, har jag gjort en del intressanta åskådningar av lärare och elever, men främst lärare och deras inställning, principer och bemötande av elever.
Till exempel skall åk3 på estet ha sin slut utställning på Galleri Kocks, en av lärarna vägrar låta en elev ha med sin målning eftersom läraren inte tycker att eleven lyckats med målningen, medan eleven jobbat jättehårt och förmodligen vill visa upp sitt arbete, slututställning och allt. Efter att ha lyssnat till diskussionerna i lärarrummet verkar det som om läraren i fråga anser att målningen inte är tillräckligt bra eller snygg, men ska det verkligen handla om smak?
Det verkar vara mycket här på Steriks som bedöms utifrån om det är fint eller fult, inte efter process eller innehåll. Många elever tycks färgade av detta, en målare är en konstnär om han/hon gör skitsnygga bilder, men är det bara sånt där "kladd" så är det inget att ha... Bilder ska vara fina & välgjorda.
Abstrakt tänkande tycks lysa med sin frånvaro.

Nu va det värsta över, videofilmandet vill säga...
Men vet inte riktigt hur det gick, för min handledare stängde av kameran när hon inte tyckte det va intressant att filma längre, jag va inte riktigt medveten om det...
Och hon har växlat från att säga att jag har huvudansvaret för onsdagens reklamuppgift till att säga till eleverna att det är hon som har huvudansvaret. Det känns lite märkligt faktiskt. Det tog nästan 4 veckor innan jag ens fick en lektion och nästa lektion går bort för det är nationellt prov osv, det ska flyttas till nya lokaler, det är påsk, klassen har ledigt etc etc etc.
MEN, jag startade iallafall upp en uppgift som verkade gå hem & även om några skruvade på sig inför att jobba i grupp så kom arbetet igång relativt bra.

Men som sagt, lär inte ha så mycket video material eftersom kameran inte fick gå hela lektionen....

Med risk för att framstå som gnällig så måste jag bara understryka att denna höst & vinter inte direkt varit the ebst time of my life. Visserligen har det hänt mycket bra saker som lyft mig ur en del tråkiga tillstånd, men sedan har man kastats ner i ett mörkt hål igen där varken motivation, inspiration eller gnista finns. Det går upp & ne rkan man säga och vissa dagar finns det inte så mycket energi eller krut över.
Att byta vfu plats var nog ganska illa valt just nu, men när jag beslutade det visste jag inte vad som skulle hända sen. Får inte direkt något uträttat här alls och jag även om jag hade mer gnista tycks det helt enklet inte finnas utrymme för lärar-kandidater att göra så värst mkt mer än att titta på...
Jag är ganska uttråkad kan man säga och samtidigt alldeles för trött & fallfärdig för att göra någon kraftansträngning åt saken.

Hur som helst, jag ska trots detta nu på onsdag introducera en uppgift i reklamfotografi, något som förhoppningsvis ska filmas, annars har jag i princip inget att komma med efter avslutad vfu-period.

Utöver detta kan jag iallafall glädjas åt att en av mina tavlor finns med i nya numret av Elle Interiör som finsn ute nu, bildtext med mitt namn & allt!

Jag känner mig som en prao....

Väldigt kluven inför ett eventuellt studieuppehåll eller inte... finns både för & nackdelar. Inte ens säkert att jag får hoppa in som lärare istället för Andrea, men hon hade i alla fall haft mig i åtanke. Visst skulle det vara grymt roligt att få jobba i ett halvår som bildlärare, men det skulle även innebära ett halvår i en stad jag lämnat bakom mig för länge sen och den egentligen enda kopplingen jag vill ha dit är min familj. Huvudet snurrar.

Försöker distrahera mig genom att göra efterforskningar till den tydligen enda uppgift jag kommer få hålla i på min nya vfu. En uppgift som min handledare redan planerat, jag får äran att stå för utformandet och uppstarten, ty jag kommer inte ens hinna avsluta det som påbörjas. Blandade känslor, hur mycket är det då värt att lägga manken till och satsa?

Att åka hem till familjen va väl behövligt även om inte så hälsosamt, alla var genomförkylda & min egen förkylning började helt enklet om från början. Bara att bita ihop antar jag.
Har fått en fråga som rört till det lite i grytan angående kommande termins studier. Min förra handleadre Andrea på gymnasieskolan i Lindesberg ska delta i lärarlyftet och läsa engelska. Hon frågade om jag skulle kunan tänka mig ta studieuppehåll och jobba för henne ett tag.
Tror jag skulle få svårt att komma tillbaka efter att ha jobbat, dessutom skulle jag bli tokig av att bo & jobba hemma i Lindesberg i 6månader. MEN det är ett halvår med heltidslön... uj uj vad ska jag göra?

Efter en näst intill sömnlös vecka känns det som 4 dagar kommer bli en kamp mot insomnia. Men det är behagligt att vara på Konstfack och spara på krafterna som lär behövas när jag är tillbaka på StEriks. Fast jag vet ju inte ens om det finns utrymme eller spelrum för mig, vilket gör att jag saknar min gamla vfu i Hökarängen en aning. Där kunde jag mer eller mindre välja och vraka bland klasser och lektioner.

Igår av det strålande sol och idag är det grått & mulet, både inne och ute.
Hostar & kraxar så grannarna lär tro att jag har någon sorts lungsjuka.
Denna vfu period fick inte precis den bästa av startar, hoppas kunna vara på banan snart igen.

Jag har nog nästan bestämt mig för att ge StEriks en chans, stanna i Sthlm och stå ut. Får se hur det går, dels är jag tveksam till hur mycket spelrum det finsn för mig i schemat och om det finsn något jag kan tillföra inom de ämnen klasserna har.

Ser faktiskt fram emot nästa vecka, för jag behöver vara med folk jag känner mig trygg hos, dvs klasskompisar.

Då va det dags igen…

Jag står och väger inför två alternativ och otaligt många funderingar. Jag har ofrivilligt och oväntat ställts inför en förändring i livet som gjort att min hjärna känns som en tumlande torktumlare. Jag kommer inte att censurera eller utesluta något i bloggandet eftersom jag i dagsläget har ett behov av att ventilera och uttrycka vad jag tänker och känner, ofrånkomligt att vardagen, privatlivet och hälsan inte skulle påverka studierna och den nystartade vfu-perioden.

Var det ett misstag att överge platsen i Lindesberg? Förra perioden va så rörig, jag tillbringade mycket tid på tåget för att åka tillbaka till Stockholm där livet både blomstrade och va plågsamt. Nu har plötsligt flera av orsakerna till att jag varje helg åkte tillbaka till Stockholm försvunnit. Är jag upplagd för att ta nya tag, hämta ny kraft och inspiration eller behöver jag fortsätta där jag sist slutade? Kan jag dela upp vfu-perioden på två platser? Ge StEriks en chans och sedan avsluta i Lindesberg?
Det är ju trots allt min utbildning som förmodligen gjort mig skuldsatt för resten av livet, borde jag då inte kunna vara med och styra? Jag vet att det är sent påkommet och i sista minuten att fundera på detta, men helgen har varit chockartad och det var inget jag kunde råda över.
Men jag tänker inte ha dåligt samvete eller känna mig besvärlig, jag har verkligen kämpat föregående och denna termin. Att gå till skolan med gott humör och ta sig an uppgifterna inför mig när man i det närmaste blivit misshandlad av en läkares bristfälliga utrustning och totala avsaknad av empati, plågsam vanvård utan fungerande bedövning till att slussas runt mellan olika läkare ovilliga att ta ansvar eller erbjuda hjälp såsom fungerande metoder, har varit ett rent helvete.

Behöver jag då inte ge mig själv ett uns av andrum, särskilt nu när den trygghet jag kunnat luta mig mot har tagits ifrån mig. Är jag ens kapable att ta mig an StEriks, där verksamheten verkar minst sagt stressig och rörig med fullspäckad verksamhet utan luckor fram till sommaren. Vore det då inte skönt och näst intill befriande att återuppta trådar som jag redan påbörjat i lilla, lugna Lindesberg? Jag vet inte, det är därför jag skriver om det, för att få rätsida, perspektiv och få hjälp att bromsa skallen från att fortsätta tumla runt.

Vad innebär det egentligen att vara lärarstudent, lärarkandidat ute på vfu, vad innebär det att skaffa sig en pedagogisk resurs och vad innebär det att vara pedagog?